onsdag 24 februari 2010

Det är svårt att vara en bra vän

På sistonde har verkligen min vänskapskrets kastats omkull. All symbios bara kastades omkull... för alla. Tiden som har gått under och efteråt har varit svår. Det som är svårt är att veta hur man ska förhålla sig och hantera situationen när man inte själv knappt fattar ngt vad som sker. Det är svårt att se en nära vän bli totalt krossad, det är svårt att veta hur man ska göra när man plockar upp bitarna av ens vän och försöker limma ihop dem med ngn sorts lim som har en förmåga att lösa upp sig hur som helst och tappa ut bitar igen. Vad gör man?
Min instinktiva känsla är att vilja "tahandom", sköta allt, ta emot. Jag vet inte om det är rätt, men det är min känsla som känns så, andra kanske väljer att vika undan och försvinna, jag vet inte om det är rätt heller. Kanske det känns så för den. Ibland tror jag eller snarare tycker andra att jag kanske hjälper för mkt.. men jag vet inte riktigt hur man gör när man inte gör det eftersom det är JAG. Min instinkt är svår att bryta.
Jag vill bara att våren ska komma nu och med den ngt gott och nytt, och jag längtar tills den dagen då jag ringer henne och rösten inte låter tom och klanglös. Jag vill ha tillbaka min vän!

1 kommentar:

anna sa...

att du försöker ta hand om visar bara att du bryr dig och jag älskar dig för det.
utan dig skulle jag drunkna.
<3