måndag 26 april 2010

Igår (Söndag)

Tog en tur till Hornbach för lite filosoferande om framtida inköp. Nu efter att vi varit vid huset så tror jag kanske att jag ångrat mig om paviljongen... där det är som mysigast och mest i lä och mest insynsskyddat finns det inte riktigt plats för en paviljong, ett stort parasoll får det nog bli istället :-)
Men vi spanande på takfärg, bänkskiva, blommor, gräsklippare och jag köpte en sprayfärg för att måla om den där gröna tvåvåningskorgen som jag fynadade på loppis för ngr veckor sedan.

På vägen hem hittade vi en babygunga som Svea gillade skarpt.

Tränade igår också för första gången på 2 år... Hakala ag jag var på ett spinning/core pass. Tufft som fan och det kändes verkligen att man inte tränat på länge men skönt efteråt när man äntligen gjort första passet.

Spenderade kvällen i soffan och kollade på en dokumentär om Fittcrew. Fick en massa kvinnofolkhögskolan minnen av den filmen. Kände igen alla i filmen och blev lite sentimental. Inte för att jag känner dom men för den tiden som jag spenderade där som var både jobbig men hemskt rolig. Insåg att mina feministiska glasögon för länge sedan gömts djupt ngnstanns i huvudet. Borde plocja fram dem igen men jag kommer ihåg att det var jobbigt att ha dem på sig. Jäkligt jobbigt att allt som oftast se att man blir sämre behandlad och halvt förlöjligad som kvinna i väldigt många situationer i livet samt att man inte tror på sig själv som kvinna. Ett exempel på detta är att jag nyligen fick veta att en jobbarkompis till mig (man) sökt jobb som ngn sorts halvchef på ett bemanningsföretag, har hand om löner och personal. Till saken hör att han också är nurse och har varit det kortare tid än mig, ung är han också ca 25 kanske. Han fick iallafall jobbet. Vad jag menar med det här är att jag skulle inte ens få för mig att söka det jobbet, det finns liksom inte att JAG skulle kunna söka ett sådant jobb. Jag skulle inte tro att jag skulle kunna få ett sådant jobb. Vad är det då som får honom att ens söka jobbet som inte alls är inom hans yrkesområde? Troligtvis en tro på sig själv som jag som kvinna inte har. Det är trist att jag lägger så mkt vikt vid mitt eget kön när jag inte vill att andra/samhället ska göra det...
Det är väll det som är grejen för att det skall bli en förändring så måste man sluta se ner på sig själv innan man kan begära att andra slutar.
Men jag har blivit så van vid att killar inom min branch som jobbat kortare tid än mig får mer lön än mig. Inte mkt mer lön kanske bara ngn hundring men symboliskt så blir det ändå mer och det i mina ögon känns som en bekräftelse på att jag som kvinna är sämre och inte ska förvänta mig ngt mer, att jag inte ska förvänta mig att kunna klättra på karriärsstegen inom mitt område. ...

1 kommentar:

Betraktelser från Majviken sa...

Håller verkligen med dig på många områden i ditt inlägg! Det värsta är också att om man nu skulle söka ett sådant jobb, skulle det förmodligen skina igenom att man egentligen undrade vad fasen man gett sig in på... Roligt att höra den feministiska Ausi ryta till, henne har jag inte träffat så mycket =)Håller med om att det är jobbigt att ha feministiska, politiska eller överhuvudtaget engagerade glasögon på sig! Kram!